tuschtatuering

Hej.

Man kan väl lungt säga att jag tagit en rejäl så kallad "bloggpaus". Jag kände helt enkelt inte för att blogga längre, hade inget plan för vad jag ville med bloggen, inget jag ville säga (i vetskap om att endast jag själv läste det) och sammanknippade den för det mesta med ångest och andra obehagskänslor.
Men sen hände nåt. En tanke började gro, en tanke om att jag kanske visst behövde nånstans att skriva av mig. En plats att lagra minnen på, en dokumentation för min egen skull, för att kunna se tillbaka några månader i tiden och påminnas om allt roligt som hände det. Små detaljer i vardagen som lätt glöms bort på vägen.
Så jag tänkte att vad 17. Jag kan väl ge det en chans igen. Nytt år, ny start och allt sånt där.

Så nu gör jag det.